Allt eftersom vi närmar oss slutet på jordens historia, tätnar farorna omkring oss. Att enbart bekänna sig vara kristen räcker inte. Det måste finnas en levande förbindelse med Gud, så att vi har andlig klarsyn att upptäcka det onda, vilket på det mest förföriska och hemliga sätt smyger sig in i vår mitt genom dem som bekänner sig till vår tro. De största synderna gör de som bekänner sig vara helgade och påstår att de inte kan synda. Ändå syndar många av dessa dagligen och är fördärvade i både hjärta och liv. De är självtillräckliga och självrättfärdiga, de har sin egen måttstock för rättfärdighet men misslyckas totalt att leva upp till Bibelns krav. Trots sina egna höga krav är de främlingar för löftets förbund. Det är en stor nåd av Gud att Han har tålamod med deras förvändhet och inte hugger ner dem likt träd som utsuger marken, utan fortfarande ger dem möjlighet till förlåtelse. De förlitar sig ständigt på Guds tålamod och missbrukar Hans nåd. David menade på sin tid att människor hade överskridit den långmodige Gudens gränser och att Han måste ingripa för att försvara Sin ära och förhindra orättfärdighet.