De, som använder tobak, kan inte utföra ett tillfredsställande arbete när det gäller avhållsamhet och nykterhet. De gör nog anspråk på att tillhöra de måttliga, men de har inte genomfört det i praktiken. Hur kan de tala den person till rätta, som ödelägger sitt förstånd och sitt liv med sprit, när de själva har fickorna fulla med tobak och bara väntar på tillfället att kunna tugga och röka och spotta så mycket de vill? Hur kan de med någon rimlig konsekvens tala för reformer på det moraliska området i hälsokommittéer och vid nykterhetsmöten, när de själva är beroende av stimulans från tobak? Om de skulle vilja ha makt att påverka folk till att övervinna sin längtan efter stimulanser, så måste de ha en ren ande och rena läppar, när de talar.