(748) Det är många avsnitt i Bibeln som tvivlande kritiker har förklarat inte vara inspirerade, men vilka i sin omsorgsfulla anpassning till människornas behov är Guds eget budskap av tröst till Hans tillitsfulla barn. En underbar illustration av detta visar sig i berättelsen om aposteln Petrus. Denne var i fängelse i avvaktan på att nästa dag dömas till döden. Under natten sov Han mellan två soldater, fängslad med två kedjor; och utanför dörren var väktare utsatta till att bevaka fängelset. "Då stod plötsligt en Herrens ängel där, och ett sken lyste i rummet. Och han stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: 'Stå nu strax upp', och kedjorna föllo från hans händer." (Apg. 12: 6, 7.) Petrus vaknade plötsligt och överväldigades av det ljus som lyste upp fängelsehålan och den himmelska budbärarens överjordiska skönhet. Han förstod inte vad han såg, men han visste att han var fri, och i sin häpenhet och glädje skulle han ha lämnat fängelset, oskyddad mot den kalla nattluften. Guds ängel som lade märke till alla omständigheter, sade med omtanke om Petrus' behov: "Omgjorda dig och tag på dig dina sandaler." Petrus lydde mekaniskt, men så hänförd var han av den uppenbarade himmelska härligheten, att han inte tänkte på att ta på sig sin mantel. Men ängeln sade: "Tag din mantel på dig och följ mig." "Och Petrus gick ut och följde honom; men han förstod icke att det som skedde genom ängeln var något verkligt, utan trodde att det var en syn han såg. När de så hade gått genom första och andra vakten, kommo de till järnporten som ledde ut till staden. Den öppnade sig för dem av sig själv, och de trädde ut och gingo en gata fram; och i detsamma försvann ängeln ifrån honom." (Apg. 12: 8-10.) Aposteln fann sig ensam på Jerusalems gator. "När sedan Petrus kom till sig igen, sade han: 'Nu vet jag och är förvissad om' - det var inte en dröm eller syn, utan en verklig händelse - 'att Herren har utsänt sin ängel och räddat mig ur Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade väntat sig'." (Vers 11.)