Människor, som är självupphöjda, som är uppfyllda av tanken på sin egen förträfflighet, förbiser dessa ödmjuka, botfärdiga arbetare; Gud förlorar dem dock aldrig för ett ögonblick ur sikte. Han noterar allt de uträttar, för att bistå de hjälpbehövande. När de förlossade hämtas hem, kommer de att i de himmelska salarna stå närmast Guds Son. De kommer att stråla klart i Herrens salar, ja, bli ärade av Honom, därför att de har ansett det vara en ära, att tjäna dem som Han gav livet för.

*****