Dåtidens människor bestämde sakers värde utifrån deras yttre glans. Samtidigt som religionens makt avtagit, hade dess ståt och prakt tilltagit. Lärarna på den tiden försökte att vinna respekt med hjälp av utvärtes prakt och prål. Jämfört med allt detta utgjorde Jesu liv en skarp kontrast. Hans liv visade på värdelösheten hos det, som människorna betraktade som det viktigaste i tillvaron. Han uppsökte inte Sin tids skolor, där oväsentligheter upphöjdes och väsentligheter förringades. Han fick Sin utbildning genom av himmelen bestämda hjälpmedel, genom nyttigt arbete, genom studium av Skrifterna och naturen samt genom livets erfarenheter – Guds skolböcker, vilka är fulla av undervisning för dem, som slår upp dem med (223) villigt hjärta, seende ögon och ett förstående hjärta.