Ett är säkert: det finnes för litet av kärlekens ande bland sjundedagsadventisterna, både i församlingens och sabbats skolans verksamhet. Både arbetare och elever sätta sitt mål för lågt. Alla behöva bli mera högsinnade; de måste få högre och ädlare syften; måste få inandas en högre och renare atmosfär. Från våra sabbatsskolor och högskolor skola de unga gå ut för att bliva verkliga missionsarbetare. De behöva den allra bästa undervisning och kristliga uppfostran, Förutom kunskap behöva de den kraft, som skall sätta dem i stånd att inneha prövande och ansvarsfulla ställningar. Den intellektuella och andliga tillväxten hör vara lika utpräglad som utvecklingen av de fysiska krafterna. De unga höra inse nödvändigheten av att de skola vara starka och kompetenta såväl intellektuellt som andligt. Många kunna icke förvärva denna styrka, icke emedan de sakna begåvning, utan därför att de ej kunna ådagalägga bestämdhet och ihärdighet i sina strävanden. De böra utnyttja sina tillfällen till det yttersta och vara mycket omsorgsfulla för att kunna bli i stånd till att bära bördorna och dela ansvaret med dem, som äro alltför betungade och överarbetade. Det viktigaste av allt missionsarbete är att utbilda arbetare, som själva kunna gå ut på missionsfälten och förkunna evangelium för allt skapat.