Det var länge sedan Israel hade haft någon profet, länge sedan någon sett en reformation som den som nu pågick. Kravet på syndabekännelse föreföll nytt och obehagligt överraskande. Många av ledarna ville inte lyssna till Johannes' vädjanden och strafftal av fruktan för att bli övertalade att avslöja sitt eget livs hemligheter. Men hans förkunnelse var ändå ett direkt budskap om Messias. Det var allmänt känt att de sjuttio årsveckorna i Daniels profetia som omfattade Messias' ankomst var nära sitt slut och alla var ivriga att få ta del i det viktiga tidsskede av nationell storhet som man då väntade skulle inträda. Folkets upphetsning var så stor att Stora Rådet snart skulle tvingas att antingen godkänna eller förkasta Johannes' verksamhet. Dess makt över folket var redan i avtagande och det började bli en allvarlig fråga om de skulle kunna upprätthålla sin maktställning. I hopp om att komma till något resultat skyndade de sig att sända en deputation av präster och leviter för att överlägga med den nye läraren.