Under sin jordiska verksamhet använde Jesus mera tid till att bota sjuka än åt att undervisa. Hans underverk vittnade om sanningen av hans ord att han inte hade kommit för att fördärva utan för att frälsa människor. Hans rätt gick framför honom och Herrens härlighet följde hans spår. Vart han kom gick ryktet om hans barmhärtighet framför honom. Där han hade varit, gladde sig de som hade varit föremål för hans medkänsla, över sin hälsa och prövade sina nyförvärvade krafter. Skaror samlades omkring dem för att höra dem berätta om det som Jesus hade gjort. Hans röst var det första ljud som många någonsin hade hört. Hans namn var det första ord de någon gång hade sagt och hans ansikte det första de någonsin hade sett. Hur skulle de då inte älska Jesus och tacka honom! När han gick genom städerna och byarna var han lik en levande ström, som spred liv och glädje omkring sig vart han kom.