"Då sade han till dem: 'O, huru oförståndiga ären I icke och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna hava talat! Måste icke Messias lida detta, för att så ingå i sin härlighet?'" De två männen undrade vem denne främling kunde vara, som tycktes kunna läsa deras innersta tankar och tala med sådan medkänsla och mildhet, men ändå med sådant allvar och sådan hoppfullhet. För första gången efter det att Jesus hade blivit förrådd, började de känna sig uppmuntrade. De såg ofta granskande på sin följeslagare och tyckte att hans ord var precis de ord som Jesus skulle ha sagt. De blev alltmer förvånade och deras hjärtan började att slå snabbare av glad förväntan.