Dessa stackars publikaner och syndare kände, även om de var fläckade av skuld, sitt behov av omvändelse och förlåtelse. Det var Himmelens uppdrag, att lindra just sådan nöd som deras. Även om dessa personer uppenbarligen ignorerade religiösa riter och högtider, var de i hjärtat och livet bättre lämpade, att bli uppriktiga kristna, än fariséerna och prästerna, som föraktade dem. Många av dem ägde ädel redbarhet och skulle inte skada samvetet, genom att förkasta en lära, som deras förnuft förklarade var sann.