Jag har gjort samma erfarenhet i detta land (Australien) som på de nya fälten i Amerika. Jag har sett familjer som levt under omständigheter, vilka inte tillåtit dem att äta hälsosamt. Efter slakt har otroende grannar sänt kött till dem, som de kokat soppa på, och tillsammans med bröd har stora barnfamiljer försetts med mat. Det var inte min plikt, och jag tror inte heller någon annans, att undervisa dem om det felaktiga i att äta kött. Jag känner uppriktig medkänsla med de familjer som nyligen kommit till tro och är så pressade av fattigdom, att de inte vet varifrån de skall få nästa måltid. Under sådana förhållanden är det inte min plikt att diskutera hälsosam mat med dem. Det finns tid när man skall tala och det finns tid när man skall tiga. När tiden är inne att tala, är det på sin plats att tala uppmuntrande ord snarare än att tillrättavisa och döma. De som levt på köttdiet hela sitt liv och inte förstår det skadliga i att fortsätta med den, måste bemötas med ömhet.