Omsorg om våra egna fattiga
Vi har uppmanats att ”göra gott mot alla människor, medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.” (Gal.6:10.) I vårt välmenande arbete bör särkild hjälp ges till dem, som i samband med förkunnelsen av sanningen har bekänt synd och blivit omvända. Vi måste ha en omsorg om dem, som har moraliskt mod att ta emot sanningen och som på grund av detta förlorar sin ställning och vägras det arbete, som de skall försörja sina familjer med. Ersättning borde ges för att hjälpa den värdigt behövande och arbete ges till dem, som älskar Gud och håller Hans bud. De bör inte lämnas utan hjälp och känna att de antingen är tvungna till att arbeta på sabbaten eller lida nöd. De, som tar ståndpunkt för Herrens sida, skall i sjundedags-adventisterna kunna se ett varmhjärtat, självförnekande och självuppffrande folk, som med kärlek och glädje hjälper sina bröder i nöd. Det är särskilt denna klass Herren talar om, när Han säger: ”skaffa de fattiga och hemlösa en boning.” (Jes. 58:7.)