Blicken, som Jesus kastade på den själviske Judas, övertygade honom om, att Mästaren hade trängt igenom hans hyckleri och läste hans föraktliga karaktär. Han blev upprörd av förbittring. Hans hjärta brann av avundsjuka över, att Jesus skulle vara mottagaren av ett offer, som var lämpligt för jordens monarker. Han tog sig direkt från måltiden till översteprästerna och gick med på, att förråda Honom i deras händer. Prästerna blev väldigt glada över detta, och sedan ”vägde de upp trettio silvermynt åt honom. Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.” {Verserna 15-26.}