Miller samlade stora skaror av intelligenta och uppmärksamma åhörare omkring sig. Men i den offentliga, religiösa pressen nämndes hans namn nästan aldrig annat än i samband med anklagelser och förlöjliganden. De likgiltiga och icke-kristna fick mod, när de såg vilken inställning de religiösa lärarna hade. De tillgrep hånfulla öknamn och hädiska skämt i sina försök att motarbeta Miller och hans verk. Den gråhårige mannen, som hade lämnat sitt bekväma hem för att på egen bekostnad resa från stat till stat, från stad till stad, och som utan uppehåll arbetade för att förkunna det allvarliga budskapet om att domen var förestående, förklarades hånfullt vara fanatiker, lögnare och en beräknande skojare.