Frestaren kommer med påståendet, att Kristus har flyttat Sin härlighets och krafts tron till okänd ort, och att människorna ej längre behöver besvära sig med, att upphöja Hans karaktär och lyda Hans lag. Människorna skall vara sin egen lag, förklarar han. Spetsfundigheterna han för med sig, viftar bort och gör Gud till ingenting. Återhållsamhet och moralisk kontroll inom mänskofamiljen ödeläggs. Hindren mot ogudaktigheten demonteras. Världen varken älskar eller vördar Gud. Och de, som varken älskar eller vördar Gud, förlorar snart tanken på inbördes solidaritet. De är utan Gud och utan hopp i världen. - Manuskript 92, 1904.