Om alla bekännande kristna var uppriktiga och allvarliga i sina ansträngningar att verka för Guds ära, vilket uppror skulle det då inte bli i fiendens led. Han vill inte att själar skall bli frälsta. Han vill inte att hans makt (287) över dem skall brytas. Satan låtsas inte bara. För honom är det allvar. Han ser att Kristus inbjuder själar att komma till Honom så att de skall kunna få liv och han är allvarlig och ivrig i sina ansträngningar att hindra dem att ta emot inbjudan. Han vill inte lämna några medel oprövade för att hindra dem att lämna hans led och stå i Kristi led. Varför kan inte Jesu bekännande efterföljare göra lika mycket för Jesus som Hans fiender gör emot Honom? Varför gör de inte allt de kan? Satan gör allt vad han kan för att hålla själar borta från Kristus. Han var tidigare en ärad ängel i himlen och även om han har förlorat sin helighet, har han inte förlorat sin makt. Han utövar sin makt med ett fruktansvärt resultat. Han väntar inte på att hans byte skall komma till honom. Han jagar efter det. Han går fram och tillbaka på jorden som ett rytande lejon och söker vem han kan uppsluka. Han har inte alltid ett lejons glupska utseende, utan när han skall arbeta förställer han sig till en ljusets ängel för att få bättre resultat. Han kan snabbt byta ut lejonets rytande till de mest övertygande argument eller till den svagaste viskning. Han har legioner av änglar till hjälp i sitt arbeta. Han döljer ofta sina snaror och lockar genom tilldragande bedrägerier. Han charmar och vilseleder många genom att smickra deras fåfänga. Genom sina ombud presenterar han världens nöjen i ett tilldragande ljus och strör frestande blommor på vägen till helvetet. På det sättet charmas och ödeläggs själar. Efter varje steg framåt på den sluttande vägen, har Satan några särskilda frestelser som leder dem ännu längre in på den felaktiga vägen.