När det gäller Judas, ser vi det fruktansvärda resultatet av girighet och ohelig vrede. Han avskydde det offer, som gjordes för Jesus, och även om han inte blev personligen tillrättavisad, var han tillräckligt irriterad över detta, för att kombinera hämnd med sin girighet och sälja sin Herre för några silverpengar. Maria visade, hur högt hon uppskattade Frälsaren, genom att anse, att den mest värdefulla gåva inte var alltför kostsam för Honom; men Judas värderade Jesus till det pris, som han sålde Honom för; hans nedriga själ balanserade Guds Sons liv mot en ynka summa pengar. Samma kalla, beräknande anda manifesteras av många, som bekänner Kristus i dag. Deras bidrag till Hans sak skänks motvilligt eller undanhålls helt under olika, synbart rimliga ursäkter. Låtsad, omfattande filantropisk verksamhet, obegränsad av kyrka eller trosbekännelse, är inte sällan en av dem, och de framhåller, liksom Judas, att det är bättre, att ge medlen till de fattiga. Men den sanne kristne visar sin tro, genom att investera i sanningens sak; han är känd genom sitt handlande, ty ”tron i sig själv {är} död, när den är utan gärningar.” {Jakobsbrevet 2:17.}