Jesus hade knappt passerat porten till Pilatus’ hus, då korset som hade förberetts för Barabbas, togs fram och lades på Hans sargade och blödande axlar. Kors fästes också på Barabbas’ följeslagare, som skulle lida döden samtidigt med Jesus. Frälsaren hade bara burit sin börda några meter, då Han, på grund av blodförlust och svår trötthet och smärta, föll svimmande till marken. Då Han låg under korsets tunga börda, hur hjärtat av Kristi moder längtade efter, att lägga en stödjande hand under Hans sårade huvud och badda den panna, som en gång hade vilat mot hennes barm. Men tyvärr, det sorgliga privilegiet nekades henne.