Nattlig flykt
Även om Luther hade tillförsäkrat sig fri lejd planerade katolikerna att gripa honom och kasta honom i fängelse. Hans vänner framhöll för honom att det var meningslöst att han stannade kvar i Augsburg. Han borde snarast möjligt vända tillbaka till Wittenberg. Denna plan måste han hålla strängt hemlig. Han lämnade därför staden till häst före gryningen, följd av en vägledare som stadens myndigheter hade försett honom med. Med mörka föraningar sökte han sig obemärkt genom stadens mörka, tomma gator. Påpassliga och grymma fiender kunde ligga i försåt för att döda honom. Skulle han undkomma de snaror som man hade lagt för honom? Detta var ögonblick fulla av ångest och innerlig bön. Han kom fram till en liten port i stadsmuren. Den öppnades för honom och tillsammans med sin vägledare kom han obehindrat igenom. Då flyktingarna väl var i säkerhet utanför stadsmuren skyndade de sig iväg ändå snabbare. Innan legaten fick veta att Luther hade lämnat staden var denne utom räckhåll för sina förföljare. Satan och hans redskap hade lidit nederlag. Mannen som de trodde var i deras makt var borta. Han hade sluppit undan som en fågel ur fågelfångarens snara.