Så befallde Mose dem vid sin högra sida, att fatta svärdet och gå fram och döda de upproriska, som ville tåga åter till Egypten. Endast de, som inte hade deltagit i avgudens dyrkan, skulle verkställa domen på överträdarna. Han befallde dem, att varken spara bror, kamrat eller granne. De, som skötte dödandet, måste nu, oavsett det smärtsamma häri, erkänna att de verkställde ett allvarligt straff från Gud på sina bröder; och för att de utfört detta smärtsamma verk, emot sina egna känslor, tänkte Gud ge dem Sin välsignelse. Genom att utföra denna handling, visade de sina sanna känslor mot avgudadyrkans allvarliga förbrytelse, och helgade sig själva mera fullständigt till den heliga tillbedjan av den ende, sanne Guden. Gudsfruktan hade gripit folket, och de fruktade för, att de skulle bli utplånade. Då Mose blev varse deras pina, lovade han med ledning av deras enträgna vädjan, att gå i förbön hos Herren, för att Han skulle tillge deras stora synd.