Korintierna hade vitt och brett övergett den enkla tron och harmonin i församlingen. De fortsatte med sina samlingar till gudstjänst, men i sina hjärtan var de främlingar för varandra. De hade förvanskat den egentliga betydelsen av Herrens nattvard, och i hög grad efterliknat avgudafesterna. De sammanstrålade, för att högtidlighålla Kristi lidanden och död, men förvandlade tilldragelsen till en fest för själviskt njutande.