Läraren måste vänta sig, att stöta på trotsiga naturen och vrånga hjärtan. När han bemöter dessa, skall han aldrig glömma, att han själv en gång var ett barn, med behov av fostran. Även nu, med sitt åldersförsprång, bättre utbildning och större erfarenhet, (178) felar han ofta och har behov av barmhärtighet och överseende. I sin utbildning av de unga bör han ta hänsyn till, att han skall bemöta dem, som har böjelser för det onda, liksom han själv har det. De har nästan allt att lära, och det är mycket besvärligare för vissa, att lära, än det är för andra. Med tröga elever bör han ha tålamod, och inte låta sig reta på hans slöhet, utan ta vart tillfälle i akt, att ge honom uppmuntran. Känsliga och nervösa elever bör han behandla väldigt ömt. En förnimmelse av sin egen ofullkomlighet bör leda honom till, att hela tiden visa förståelse och överseende mot dem, som också kämpar mot vanskligheter.