Då Jesus kvicknade till, lades korset åter igen på Hans axlar och Han tvingades framåt. Han vacklade några steg vidare, bärande Sin tunga börda, och föll sedan som en livlös till marken. Han förklarades först död, men till slut återfick Han medvetandet igen. Prästerna och rådsherrarna kände ingen medkänsla för sitt lidande offer; men de såg att det var omöjligt för Honom, att bära tortyrredskapet längre. De var förbryllade över, att hitta någon, som skulle förödmjuka sig själv till, att bära korset till platsen för avrättningen. Judarna kunde inte göra det på grund av förorening och deras därav följande oförmåga, att hålla den kommande Påskhögtiden.