Han var himmelens furste. Likväl valde han icke sina lärjungar bland lagkloka, furstar, skriftlärda eller fariseer. Han förbigick dessa, emedan de högmodades öfver sin lärdom och ställning och voro fängslade i sina traditioner och sin vidskepelse. Han, som kände människohjärtat, valde till sina lärjungar några oansenliga fiskare, som voro villiga att lära. Han åt med publikaner och syndare och omgicks med det enkla folket, icke för att blifva låg och jordisk såsom de, utan för att genom ord och exempel lära dem rätta grundsatser och lyfta upp dem från deras världslighet och förnedring.