Många av påvens anhängare krävde, att löftet om Luthers säkerhet inte skulle beaktas. De sade, att Rhein skulle motta hans aska, liksom den gjort med Johan Hus' aska. Rykten om anslagen mot Luther spreds vida omkring och förorsakade stor uppståndelse i hela staden. Reformatorn hade fått många vänner, som kände till Roms förrädiska gruvlighet mot alla, som vågade att avslöja dess fördärv, och beslutade, att han inte skulle bli ett offer för denna. Hundratals adelsmän förpliktade sig, att beskydda honom. Inte så få tillkännagav öppet, att det kejserliga budskapet utgjorde ett bevis för svag underdånighet inför Roms härskarmakt. På husens portar och på de offentliga platserna hängdes det upp plakat, varav några fördömde och andra stöttade Luther. På ett av dem stod blott den vise mannens betydelsefulla ord: ”Ve dig, du land, där kungen är ett barn”. Predikaren 10:16. Folkets begeistring för Luther i hela Tyskland överbevisade både kejsaren och Riksdagen om, att varje orättfärdighet mot honom skulle bringa rikets fred i fara, ja, äventyra själva tronen.