Lika söker lika. Om du inte själv vill låta självuppoffrande kärlek bli ledmotivet i ditt liv, så som det är för Gud, kan du aldrig lära dig att uppskatta honom rätt. De som står under Satans inflytande ser Gud som en tyrann och tillskriver honom sina egna själviska karaktärsdrag och skyller till och med den ondska Satan åstadkommit på Gud. En psalm beskriver hur syndarna tror att Gud håller med dem och faktiskt, att han är lik dem själva när han inte genast griper in och straffar dem (Ps 50:18-21). De tolkar hans försyn som uttryck för en godtycklig, hämndlysten natur. På samma sätt behandlas Bibeln, den gudomliga nådens skattkammare. De ser inte skönheten i dess budskap som är så högt som himlen och så omfattande som evigheten. För den stora majoriteten är Jesus fortfarande som ett rotskott ur förtorkad jord, vars utseende inte kan behaga dem, precis som Messias-profetian i Jesaja förutsade (Jes 53:2). När Jesus levde bland människorna och var Gud i mänsklig gestalt mitt ibland dem, ansatte judarna honom: "Har vi inte rätt när vi säger att du är samarier och att du är besatt?" (Joh 8:48). Till och med hans lärjungar var så förblindade av sin djupt rotade själviskhet att det var väldigt svårt för dem att förstå honom som hade kommit för att uppenbara sin Faders kärlek. Det var därför Jesus var så ensam fast han hela tiden hade så mycket människor omkring sig. Det var bara i himlen som man verkligen förstod honom.