"De fördomar som uppstått emot oss eftersom vi har tillrättavisat de fel som Gud visat mig existerar, och det rop som därför uppstått om hårdhet och stränghet, är orättvisa. Gud befaller oss att tala och därför kommer vi inte att vara tysta. Om fel är uppenbara bland Hans folk och om Guds tjänare likgiltigt låter dessa passera, försvarar de i själva verket och rättfärdigar syndaren och är lika skyldiga som syndaren och kommer lika säkert att få del av Guds missnöje. De kommer att göras ansvariga för de skyldigas synder. I syner har jag uppmärksammats på många händelser där Guds missnöje har uppstått genom Hans tjänares försummelser, eftersom de inte tagit itu med de fel och synder som existerade bland dem. De som har ursäktat dessa fel har av församlingen betraktats som mycket vänliga och älskvärda personer, helt enkelt därför att de undvikit att uppfylla Bibelns tydliga plikt. Uppgiften (att tillrättavisa)* stämde inte överens med deras känslor (att undvika obehag)* och därför undvek de den." (3 T, s 265, 266). * Parenteserna är tillägg av översättaren.