Jesus stod lugn och fridfull inför översteprästen, medan folkmassans ögon vilade på Honom, och den vildaste spänning rådde runt omkring. För ett ögonblick såg Kajfas på fången, slagen av en plötslig beundran för Hans värdiga hållning. En övertygelse kom över honom, att denne man var besläktad med Gud. I nästa ögonblick förvisade han tanken och föraktade sitt eget sinnes förslag. Genast hördes hans röst i hånfulla, högmodiga toner, som bad Jesus att utföra ett av de mäktiga mirakler, som hade gett Honom sådan berömmelse ibland folket, men hans ord föll på Frälsarens öron, som om Han inte hade hört dem.