Vore pastorskåren det, som den borde och skulle kunna vara, skulle utbredarna av Kristi sanning verka i samklang med änglarna; de skulle vara samarbetare med sin store Lärare. Kristi tjänare ber för litet, däremot är det ingen brist på självupphöjelse. De gråter för sällan mellan förhuset och altaret, och ropar: ”’HERRE, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas”. {Joel 2:17.} Det förekommer för många långa lärosatspredikningar, som helt saknar andlig nerv och Guds kärlek. Det förekommer för mycket viftande med armarna och berättande av humoristiska anekdoter i talarstolen, och det sägs för litet om Jesu Kristi kärlek och förbarmande.