Fredrik av Sachsen bibehöll en medvetet reserverad hållning, varigenom han omsorgsfullt dolde sina verkliga känslor för reformatorn, medan han samtidigt med outtröttlig uppmärksamhet bevakade alla hans och hans fienders rörelser. Men det var många, som inte försökte att dölja sin sympati för Luther. Han fick besök av furstar, grevar, baroner och andra förnäma personer, både lekfolk och prästerliga. Folk stirrade på honom, som om han var mer, än en människa. Även de, som ej hyste tilltro till hans lärosatser, kunde inte undvika att beundra den upphöjda rättskaffenhet, som snarare manade honom till, att trotsa döden, än att handla mot sitt samvete.