Många, som bekänner sig till gudsfruktan, frågar inte efter orsaken till Kristi långa period av fasta och lidande i öknen. Hans ångest berodde inte så mycket på hungerns kval, som på Hans känsla av det fruktansvärda resultatet för släktet av, att ge efter för aptit och lidelse. Han visste, att begäret skulle bli människans avgud och leda henne till, att glömma Gud och stå i vägen för hennes frälsning.