Kurfursten hade dittills endast lite kännedom om reformatorns tro. Den uppriktighet, klarhet och kraft som präglade Luthers ord hade emellertid gjort ett djupt intryck på honom. Till dess det blev bevisat att reformatorn var på villovägar, bestämde sig Fredrik för att stå som hans beskyddare. Som svar på legatens krav skrev han: ”När nu dr Martin har inställt sig hos er i Augsburg bör ni vara tillfreds. Vi hade inte väntat att ni skulle försöka få honom att återkalla något utan att ha bevisat för honom att han farit vilse. Ingen av de lärda männen i vårt furstendöme har underrättat mig om att Martins lära skulle vara ogudlig, antikristlig eller kättersk.” Vidare vägrade kurfursten att sända Luther till Rom eller att utvisa honom ur riket. (D' Aubigné, band 4, kap 10).