Luther var ännu bara delvis omvänd från romarkyrkans villfarelser. Men då han jämförde Guds Ord med de påvliga förordningarna och inrättningarna, fylldes han av förundran. ”Jag läser”, skrev han, ”påvarnas förordningar, och jag vet inte, om påven är själve Anti-Krist eller hans apostel, en så förfärlig bild ges av Kristus, och Han korsfästs på nytt av dem.” Dock stöttade Luther ännu romarkyrkan och hade inte en tanke på, att någonsin gå ur den.