Inte på något enda ställe i Bibeln finns ett uttalande om att de rättfärdiga får sin lön eller att de ogudaktiga får sitt straff när de dör. Patriarkerna och profeterna har inte lämnat efter sig något sådant uttalande. Kristus och hans apostlar har inte gett en enda antydan om något sådant. Bibeln undervisar tydligt om att de döda inte genast går till himlen. Den säger att de sover till uppståndelsen. (1 Tess 4:14, Job 14:10-12). På den dag då ”silversnöret brister och den gyllene skålen slås sönder” (Pred 12:6) upphör människans tankar. De som går ned i graven ligger tysta. De vet inte mer någonting om vad som händer under solen. (Job 14:21). Välsignade vila för de trötta rättfärdiga! Vare sig tiden blir lång eller kort, blir den endast ett ögonblick för dem. De sover. De väcks av Guds basun till en härlig odödlighet. ”Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga... Men när detta förgängliga har klätts i oförgänglighet och detta dödliga har klätts i odödlighet, då skall det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad och seger vunnen.” (1 Kor 15:52-54). När de väcks ur sin djupa sömn börjar de tänka just där de slutade att tänka. Det sista de märkte var dödens smärtor, deras sista tanke var att de nu gick in under gravens välde. När de uppstår ur graven kommer deras första tanke till uttryck i det triumferande ropet: ”Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?” (1 Kor 15:55).