Jesu liv här på jorden var helt och hållet inriktat efter vad Bibeln här uppmanar till. Det var för att komma med livets bröd till sina fiender som vår Frälsare lämnade sitt himmelska hem. Alla falska anklagelser och beskyllningar som hopades över honom från vaggan till graven bemötte han uteslutande med förlåtande kärlek. Genom profeten Jesaja ger han sitt vittnesbörd: "Jag höll fram min rygg åt dem som slog mig och mina kinder åt dem som ryckte mig i skägget. Jag dolde inte mitt ansikte mot smädelse och spott." – "Han blev plågad, fastän han ödmjukade sig och inte öppnade sin mun, lik ett lamm som förs bort att slaktas, och lik ett får som är tyst inför dem som klipper det – ja, han öppnade inte sin mun" (Jes 50:6; 53:7). Och från korset på Golgata har vi beskrivningen av hans bön för dem som dödade honom och hans budskap av hopp för den döende rövaren. Från himlen följde Gud hela tiden noga allt vad som hände kring Jesus. Han lät ingenting drabba honom som han inte i sin oändliga kärlek såg kunde vara till välsignelse för världen. Jesus förstod det: Det gjorde honom trygg. Vi kan uppleva samma sak när vi har fått del av Guds Ande. Allt motstånd som riktas mot oss hamnar på Jesus Kristus som omgärdar oss med sin skyddande atmosfär. Allt som släpps igenom och når oss kommer via honom. Vi behöver inte värja oss mot det onda. Jesus är vårt försvar. Inget kan åsamkas oss utan hans tillåtelse och "vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda" (Rom 8:28).