Varje mänskligt företag sjunker ned i obetydlighet i jämförelse med Kristi tillkomst på jorden. Vilket tillfälle till glädje hade lärjungarna, som fick gå och tala med Himmelens Majestät! Lyckliga var de, som hade Fridsfursten mitt ibland sig och dagligen erhöll nya nådesbevis och välsignelser. Varför skulle de sörja och fasta? Det var mer passande för dem, att sörja, som förkastade Frälsaren och slöt sina ögon och öron för Hans gudomliga läror, som vände sig från friden och glädjen i oändlig kärlek och sanning. Himmelens skatt anförtroddes dem för en tid, och de, utan hänsyn till gåvan, valde träldom och mörker snarare, än frihet och ljus genom Kristus.