Den stolte farisén hade ansett, att han hade hedrat Jesus tillräckligt, genom att bjuda in Honom till sitt hus; och hade i sin självtillit försummat, att visa Honom, en så upphöjd gäst, vederbörlig hänsyn, som dessutom hade uträttat för honom ett barmhärtighetsunder. Jesus uppmuntrade handlingar av hjärtlig artighet, och kvinnan, vars tacksamhet och kärlek kom till uttryck i hennes uppmärksamhetshandling, lovordades starkt av Frälsaren: ”Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.’” {Vers 47.}