Mod, uthållighet, tro och en fast förtröstan på Guds makt att frälsa kunna icke ernås i ett ögonblick. Dessa himmelska dygder vinnas endast genom många års erfarenhet. Genom ett liv av helig åtrå och ett beslutsamt fasthållande vid det, som är rätt, förseglade Guds barn sina öden. Besatta med frestelser utan tal på alla sidor, måste de kämpa av alla krafter, om de icke skulle bliva av dem övervunna. De insågo, att de hade ett stort verk ,att utföra, och att de vid vilket ögonblick som, helst kunde kallas till att nedlägga sin vapenrustning; och skulle de uppnå sitt livs slut, utan att hava fullbordat sitt verk, skulle de lida: en evig förlust. De anammade det himmelska ljuset med stor glädje, såsom de förste kristna anammade det från Kristi läppar. När dessa kristna bannlystes till berg och ödemarker, när de kastades i fängelse att dö av hunger, köld och Pina, när martyrdöden syntes vara den enda vägen för dem att undkomma deras vedermöda; fröjdade de sig över, att de räknades värdiga att lida förföljelse för Kristi skull, som utstått korsets död för dem. Deras efterföljansvärda exempel skola vara till tröst och uppmuntran för Guds folk, då,det skall bliva en tid av vedermöda, att ingen slik någonsin förr inträffat.