"När välsignelsen framförts (vid slutet av gudstjänsten) bör alla fortfarande vara tysta, som om de fruktade att förlora Kristi frid. Alla går ut utan att knuffas eller prata högt, medvetna om Guds närvaro, att hans ögon vilar på dem och att de måste uppföra sig som om han vore synligt närvarande...Gud och änglarna har vanärats genom vårdslöshet, högljudda skratt och oväsen...Detta är den plats där Gud möter sitt folk och välsignar det". (5T, s 493, 494).