Föräldrarna har ett stort ansvar under de tidigaste åren av barnens liv. Det är deras uppgift att ha ett gott inflytande på dem, ett inflytande som ger dem en sann bild av livet. Vad gör man då? Jo, det första man gör i stället är att se till att det går bra för barnen i den här världen. Man väljer bekanta som passar in i den planen. För att kunna presentera sina barn för överklassen, flyttar många föräldrar in till de stora städerna och omger dem med sådant inflytande som uppmuntrar till världsligt liv och stolthet. Sinnena och själen krymper i en sådan atmosfär. Livets ädla mål har tappats ur sikte. Den förmån man har av att vara Guds barn har bytts ut mot världslig framgång. För att ge sina barn ett lyckligt liv tillfredsställer många föräldrar deras nöjeslystnad. De får slösa bort sin tid och vara med i alla möjliga världsliga nöjen. Man ser till att de har pengar som de slösar bort på sig själva. Njutningen av nöjen blir starkare och starkare ju mer man hänger sig åt den. De unga blir så totalt upptagna av nöjen att de tror att det är det livet handlar om. Det blir hart när omöjligt för dem att bli stabila kristna när de blivit vana vid sysslolöshet och självtillfredsställelse.