Den första gruppen hade vävt in Kristus i karaktären, och de var omedvetna om sitt handlande. ”Kom, ni min Faders välsignade”, lyder välsignelsen, ”och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse.” Alltså ser vi, att Kristus likställer Sina intressen med den fallna människans. Han vänder Sig till dem på vänster hand och säger: ”Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.” Och då frågar de Honom: ”Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte?” Och så kommer svaret: ”Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.” {Verserna 42-45.} Inte de största, utan de minsta.