Folkets uppmärksamhet riktades mot Kristus. Församlingens blickar fastnade på Honom, då Han sade, att denna profetia hade uppfyllts i Honom. Den myndighet, värdighet och kraft, som åtföljde Hans ord, trollband dem. Den uppvisade klokheten, kraften och det uttrycksfulla sättet, att tala på, fångade församlingen, och deras hjärtan blev berörda av en kraft de aldrig hade erfarit förut. De reagerade på Hans ord med glädjerop, och brinnande gensvar. Jesus stod som den levande och gudomlige uttolkaren av profetens ord om Honom Själv. Han åberopade Messiasskapet, som profeterna hade väntat och längtat efter att höra och se, men gick miste om på grund av döden, utan att få sina förväntningar infriade. Folkets häpnad var stor. De märkte en överbevisande kraft, då de uppfattade Hans ord. De rördes i sina hjärtan, deras intresse väcktes. Men Satan sov icke. Han var tillstädes, för att sprida tvivel och vantro. Många hade sett Jesus i Hans ödmjuka och anspråkslösa liv. Hans hem låg ibland jordens fattiga och låga. Han var snickarson, Han arbetade i sin far Josefs hantverk. Han hade inte försökt, att göra Sig Själv framträdande. Judarna väntade på en med makt, med ära och härlighet. Deras hjärtans inställning var: Detta kan inte vara den man, som skall vara Israels Förlossare. De viskade till varandra: ”’Är inte han Josefs son?’” {Vers 22.} Har han inte i åratal arbetat som snickare?