Kvinnans anklagare var samtliga mera skyldiga, än den ångerfulla kvinnan, som stod framför dem, skälvande av skam. Efter det, att fariséerna raskt hade lämnat Kristus under förfäran och med värkande samveten, ställde Han Sig upp, såg på kvinnan och sade: ”’Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?’ Hon svarade: ’Nej, Herre, ingen!’ Då sade Jesus: ’Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!’” {Verserna 10-11.}