Marias hjärta gladdes av denna förvissning om, att det omhuldade hoppet under långa år av ängslig väntan verkligen var sant. Det skulle ha varit underligt nog, om det inte hade funnits ett spår av den ömma moderns naturliga stolthet, blandad med denna djupa och heliga glädje. Men gästerna samlades och tiden gick. Omsider inträffade en händelse, som orsakade mycken förvirring och förlägenhet. Det upptäcktes, att vinet av någon anledning hade tagit slut. Vinet, som användes, var druvans rena saft, och det var omöjligt, att tillhandahålla den vid den sena timmen. Det var ovanligt, att avstå från detta vid dessa tillfällen; då talade Kristi moder, som i egenskap av släkting hade en framträdande roll att spela vid festen, till sin Son och sade: ”’De har inget vin.’” I detta meddelande låg det en dold önskan, eller snarare en antydan, att Han, för vilken allting var möjligt, skulle avhjälpa deras behov. Men Jesus svarade: ”’Kvinna, vad har vi med det att göra? Min stund har ännu inte kommit.’” {Johannesevangeliet 2:3, 4.}