Folket tog emot budskapet, som Han förde till dem och trodde på Hans ord. Ingen var mer villig, att acceptera sanningen, än de fattiga och ödmjuka, som inte var åtskilda från sin Frälsare genom fåfänga och stolthet, denna världs skatter eller människors lov. De fann i Honom en tröst för all sin möda och nöd. Han avvisade ingen. Han berördes av ömt medlidande över nöden för dem, som sökte Hans hjälp, och de lämnade Hans närvaro med bevis i sin egen person för Hans helande och livgivande kraft. Folkets hjärtan fylldes av vördnadsfull kärlek till sin Välgörare, och Han var delaktig av deras glädje. Hans arbete, medan Han var i Kapernaum, resulterade i mycket gott, och många kom att tro på Honom. Hans handlingar av makalös barmhärtighet vann folkmassornas hjärtan.