Jesus hade precis lämnat Jerusalem, eftersom de skriftlärde och fariséerna försökte, att ta Hans liv; men här mötte Han en från en olycklig och föraktad ras, som inte hade blivit gynnad med Guds Ords ljus; ändå gav hon genast efter för Kristi gudomliga inflytande och visade osviktande tro på Hans förmåga, att ge henne den ynnest, hon bad om. Hon hade inga nationella eller religiösa fördomar eller stolthet, som påverkade hennes handlingssätt, och hon erkände villkorslöst Jesus som Återlösaren, vilken kunde göra allt, som hon bad Honom om. Frälsaren var nöjd, Han hade prövat hennes förtroende för Honom, och Han beviljade nu hennes begäran och avslutade lektionen för Sina lärjungar. Han vände Sig till henne med ett ansikte lysande av medlidande och kärlek, och så sade Han: ”’Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill.”’ {Vers 28.} Från den stunden var dottern frisk, och demonen besvärade henne inte längre. Kvinnan gick därifrån och erkände sin Frälsare och var glad över, att hon hade fått sin bön besvarad.