Efter att ha fyllt tomrummet i apostlaleden, ägnade lärjungarna sin tid åt djup begrundan och bön. De var ofta i templet, vittnande om Kristus, och prisande Gud. Pingsten var en högtid, som hölls sju veckor efter Påsken. Vid dessa tillfällen skulle judarna infinna sig i templet och ha med sig skördens första gröda, och därmed erkänna sin avhängighet av den store Givaren av allt gott, samt sin förpliktelse, att till Gud skänka gåvor och offer som stöd för hans sak av det, som han hade betrott dem med. På den gudomligt bestämda dagen utgöt Herren allra nådigast sin Ande över den lilla gruppen troende, som utgjorde den kristna församlingens förstagröda.