Abraham ärades av de omgivande folkslagen som en mäktig furste och en vis och skicklig ledare. Han undandrog inte sitt inflytande från sina grannar. Hans liv och karaktär, som stod i skarp motsats till avgudadyrkarnas, utövade ett märkbart inflytande till fördel för den sanna tron. Hans trohet mot Gud var orubblig, medan hans goda umgängessätt och välgärningar ingav förtroende och vänskap, och hans naturliga storsinthet tillvann honom aktning och ära.