De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, vid randen av öknen. Om dagen gick Herren framför dem i en molnpelare för att visa dem vägen, och om natten gick han i en eldpelare för att lysa dem. Så kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren gick ständigt framför dem om dagen och eldpelaren om natten. Psalmisten säger: Han bredde ut ett moln till skydd och sände en eld att lysa om natten. Psaltaren 105:39. Se också Första Korintierbrevet 10:1-2. Deras osynlige ledares standar var alltid hos dem. Molnet ledde deras vandring om dagen, eller bredde ut sig som ett valv över härskaran. Det utgjorde ett skydd mot den brännande hettan och gav dem en angenäm uppfriskning genom sin svalka och fuktighet i den uttorkade öknen. Om natten förvandlades det till en eldstod, som lyste upp deras läger och ständigt vittnade för dem om Guds närvaro.