Profeten säger: "När dina rättvisa domar upplyser jorden lär sig världens folk det rätta. Skonas de onda lär de sig aldrig det rätta, och rättvisan kränks av våldsmän, de ser inte Herrens majestät." Jesaja 26:9-10. Sådant var förhållandet efter floden. Då Guds straffdomar var överståndna, blev Jordens inbyggare åter olydiga mot Honom. Guds förbund och stadgar hade två gånger blivit förkastade av världen. Både folket före Syndafloden och Noas avkomlingar ringaktade den gudomliga myndigheten. Då ingick Gud förbund med Abraham och avskilde åt Sig Själv ett folk, som skulle bevara Hans lag. Satan började genast att lägga ut sina snaror, för att förleda och förgöra detta folk. Jakobs barn blev lockade till, att ingå äktenskap med hedningar och att dyrka deras avgudar. Men Josef var trogen mot Gud, och hans trohet påminde dem ständigt om den rätta tron. Satan önskade, att utsläcka detta ljus och betjänade sig av eller utnyttjade missunnsamheten hos Josefs bröder, för att få honom såld till slav i ett hedniskt land. Gud ledde likväl händelsernas gång så, att kunskapen om Honom Själv kunde meddelas till folket i Egypten. Men både i Potifars hus och i fängelset erhöll Josef en uppfostran och utbildning, som tillika med hans gudsfruktan gjorde honom skicklig för hans höga ställning som förste minister i riket. Från Faraos palats utövade han ett inflytande över hela landet, och kunskapen om Gud utbreddes vitt och brett. Israeliterna hade även framgång och blev förmögna i Egypten, och de, som var trogna mot Gud, utövade ett vidsträckt inflytande. De avgudiska prästerna kände svår oro, då de såg, att den nya religionen vann ynnest hos folket. Påverkade av Satan till, att motsätta sig himmelens Gud, satte de sig före, att utsläcka ljuset. Tronarvingens uppfostran var anförtrodd åt prästerna, och det var denna anda av bitter fiendskap mot Gud och nit för avguderiet, som bildade den framtida kungens karaktär och ledde till grymhet och förtryck mot hebréerna.